Inriktning

Traumamedveten omsorg

På UppDraget fokuserar vi på traumamedveten omsorg. Idag vet vi att många av de ungdomar som placeras på behandlingshem har upplevt svåra påfrestningar och trauman under barndomen. En del har varit med om separationer som skadat deras tillit, andra har utsatts för skrämmande händelser som de inte fått tillräcklig hjälp att förstå.

Att arbeta traumamedvetet är inte en behandlingsmetod utan ett förhållningssätt och ett sätt att förstå vad ett traumatiserat barn behöver för att reparera. Med traumamedveten omsorg menas att fokusera på de tre grundpelare som behövs: trygghet, relationer och coping, för att ungdomar ska må bra, kunna utvecklas och mogna.

De tre pelarna i traumamedveten omsorg

Trygghet är det mest grundläggande behovet för att uppnå psykisk hälsa. Ett barn som upplevt skrämmande händelser och svikits av vuxna som han litat på kommer att ha en hög beredskap för hot som gör att de lätt överreagerar på oväntade händelser och som kan ha mycket svårt att förstå vad som är farligt och inte.

Trygghet handlar dels om fysisk trygghet och känslomässig trygghet men också om kulturell trygghet. Vi ser till att våra ungdomar har ett eget rum där de får vara ifred och inreda som de behöver för att känna sig hemma så långt som möjligt. Alla förändringar av den fysiska miljön behöver förberedas och förankras så att tryggheten inte rubbas.

Fysisk trygghet handlar om att bli respektfullt bemött och ofta är det enklare för ungdomarna att samspela en-till-en och särskilt med en vuxen, medan samspel i grupp och med jämnåriga väcker mer stress och konflikt. Här arbetar vi aktivt med att hjälpa ungdomarna att samspela på ett positivt sätt och ser till att uppmärksamma och ta på allvar när någon blir skrämd. En annan aspekt av fysisk trygghet som är mycket viktig för oss på UppDraget är att arbeta för en långsiktighet i behandlingen.

Ungdomarna behöver veta hur planeringen ser ut, vad som förväntas av dem i behandlingen och sträva efter att de ska känna att de är med i planeringen, blir lyssnade på och får svar på sina frågor så långt som möjligt. Att kommunikationen så långt som möjligt är öppen mellan alla som samverkar kring ungdomen och att alla åsikter får plats ökar tryggheten.

Känslomässig trygghet utvecklas genom att vi vuxna är förutsägbara, respektfulla, bekräftande och hänsynsfulla i vårt bemötande. Vår kunskap om vad otrygghet och traumatisering kan leda till gör att vi aktivt försöker se vilka smärtsamma känslor som kan ligga bakom svåra, utmanande beteenden. Det som uttrycks som ilska kan handla om sorg, det som ser ut som trots kan handla om rädsla t ex. Centralt för att hjälpa ungdomar att mogna och utvecklas är att tillåta dem att uttrycka sina känslor och hjälpa dem att bära och reglera känslorna utan att kränka.

Kulturell trygghet handlar om att respektera ungdomens känsla av kulturell tillhörighet vilket är särskilt viktigt när ungdomen inte självklart hör till den dominerande gruppen på behandlingshemmet. Det kan t ex handla om religion, sexualitet, kulturella uttryck, traditioner, värderingar. Vi strävar efter att vara kulturellt ödmjuka och intresserade av det som representerar ungdomens kultur och försöker vara uppmärksamma på våra egna fördomar och värderingar.

Relationer är den andra pelaren i traumamedveten omsorg. Traumaforskaren Bessel van der Kolk har sagt att ”Traumats kärna är att man känner sig övergiven, isolerad från mänskligheten.” Målet är att hjälpa den unge att återupprätta tron på att relationer kan vara goda, trygga och ge tröst och stöd, att relationer inte är utbytbara utan varje relation är unik. Vi vet från psykologisk forskning att resiliens (psykisk tålighet) grundar sig i relationer.

Från psykoterapiforskningen kommer termen common factors som är benämningen på de faktorer i terapi som är verksamma oavsett vilken metod som används. Den viktigaste av dessa är relationen; dvs hur trygg, varm, respektfull och stabil relationen är mellan ungdomen och behandlaren. Oavsett teknik eller metod så är alltså relationen själva kärnan i en effektiv behandling.

På UppDraget HVB använder vi olika riktade behandlingsmetoder, som t ex ART, när vi bedömer att det är lämpligt men fokuserar då självklart på att etablera en tillräckligt stabil och trygg relation för att metoden ska ha en chans att ge någon effekt.

I det relationsskapande arbetet hjälper vi ungdomen att reglera sina affekter. Vi överger ingen som kämpar med sina känslor; vi tränger oss inte på men är tydliga med att vi finns tillhands, ser och stöttar. Vi tar initiativ till positiva samspel, lek och aktivitet där turtagning och gemensamt upplevande stärker vi-känslan. Vi möter upp när ungdomarna söker kontakt och ser till att ingen blir bortglömd eller utanför.

Coping är den tredje pelaren i traumamedveten omsorg. Coping handlar om förmågan att hantera stress. Att lära sig coping är inget man gör på egen hand. Det sker i relationer. Tillsammans med en trygg person så lär vi oss att reglera våra känslor, att förstå våra reaktioner och lär känna oss själva, var våra egna gränser går.

Vi vet att det finns flera ”friskfaktorer” som underlättar psykisk hälsa. Vi fokuserar på att stärka de friskfaktorer som redan finns i ungdomens liv och introducerar nya när det är möjligt. Skola och pro-sociala fritidsaktiviteter är ofta de allra viktigaste friskfaktorerna om utmaningarna där är på rätt nivå för just den här ungdomen.

För traumatiserade personer, oavsett ålder, är undvikande det allra vanligaste sättet att slippa känna smärta, ångest eller bli rädd. På kort sikt är det givetvis smart att sticka iväg när något kan upplevas som farligt men när det handlar om traumatiska erfarenheter, som sker i relationer, så leder det till att man inte får möjligheten att utveckla sin affektregleringsförmåga och alltså inte stärks i sin coping-förmåga.

Andra undvikande-strategier för att slippa känna och tänka på det som är plågsamt är att använda droger eller alkohol, vara överaktiv, skada sig själv eller se till att det blir kaos och konflikt kring något annat. Ytterligare ett sätt att undvika traumaminnen och rädslor är att vara tillags och anpassa sig till någon annan.

Alla traumatiska, svåra upplevelser behöver bearbetas tills de inte längre väcker rädsla och smärta. Men det behöver ske tillsammans med någon som visar respekt, bekräftar upplevelserna och som står ut. Målet är att de traumatiska erfarenheterna ska bli till minnen som ungdomen själv kan välja att ”ta fram och titta på”, när han själv vill istället för att det obehagliga minnet tränger sig på och skrämmer.

Det är mycket svårt att glömma traumatiska erfarenheter även om det ofta är den traumatiserade personens önskan. Vi på UppDraget strävar efter att vara aktivt lyssnande till det ungdomarna visar och berättar. Vi visar att vi är intresserade, vill förstå, accepterar och validerar för att signalera att vi vill dela ungdomens erfarenheter och hjälpa dem att komma vidare.

För de allra flesta placerade ungdomar handlar det om komplexa trauman som skett i relation till ungdomens anknytningspersoner eller andra, för barnet viktiga personer. Det kallas ibland för svektrauman till skillnad från opersonliga trauman där den eller det som traumatiserar barnet inte sker i en redan pågående relation.

Svektrauman är betydligt skadligare och ger ofta mer djupgående och genomgripande konsekvenser. Det finns forskning som visar att tidig försummelse och vanvård påverkar hjärnan negativt och kan störa den fysiska reaktionsförmågan, känslouppfattning och känsloreglering och även relationsförmågan som t ex att tolka sociala signaler, självförtroende och självkänsla. Den här typen av skador ökar risken markant för både somatiska som psykologiska problem och missbruk.

Att arbeta traumamedvetet är inte en behandlingsmetod utan ett förhållningssätt och ett sätt att förstå vad ett traumatiserat barn behöver för att reparera. Med traumamedveten omsorg menas att fokusera på de tre grundpelare som behövs: trygghet, relationer och coping, för att ungdomar ska må bra, kunna utvecklas och mogna.

Enligt Allan Schore, en känd psykologiforskare, så är den mest betydelsefulla konsekvensen av komplexa trauman att barn inte kan utveckla förmågan att själva reglera känslotillståndens intensitet och varaktighet. Genom traumamedveten omsorg stärks ungdomarnas förmåga att förstå, acceptera och reglera sina känslor.

Vår värdegrund

Vår värdegrund bygger på vår fasta övertygelse om alla människors lika värde och att alla har rätt att mötas med respekt för sin person.
UppDraget HVB ska vara en plats där man kan lita på sin omgivning och där man har rätt att vara sig själv.
Man har aldrig rätt att skada någon.
Barnkonventionens grundregler ska prägla vårt tanke- och förhållningssätt. Förhållningssättet ska vara sådant att personalen, av ungdomarna, upplevs som lyhörd, tillgänglig och tolerant.
Alla beslut som fattas på UppDraget HVB ska vara rättsäkra.

Att arbeta med ungdomar i de lägre tonåren handlar oftast om att hjälpa dem tillbaka till utvecklingsspåret snarare än att tvinga dem till en vuxenhet som de ännu inte är mogna för, samtidigt som autonomi och stabilitet är de långsiktiga målen.